Tågresa med känslor
I dag när jag satt på tåget så fick jag plats vid ett bord. Jag satte mig på min plats vid fönstret (och som tur var åt rätt håll, alltså inte baklänges..). Man kan ju inte annat än att bli nyfiken på vilka andra tre som man ska dela denna tågresa med!
Jag sitter där och kollar ut genom fönstret med musik i lurarna. Tåget har stannat på en större ort men tågstationen är nästan inte större än vad lilla Östersunds station är. In genom dörrarna kommer det ett äldre par med stora resväskor med sig. Är det dessa jag ska dela min resa med? Tydligen inte då de sätter sig på andra sidan vid ett annat bord. Jag vänder åter blicken ut, mot tågspåren som står tomma och löven som leker "tagen" i vinden. Jag sitter så där i två brolle låtar, då det kommer en kille i min ålder och sätter sig snett mittemot. Han kanske är några år äldre. Svårt och säga då han är riktigt lång och har rikligt med skäggstubb. Han reser endast med en svart ryggsäck. Under resans gång så tar han fram en bok och läser, han tar även fram en Mac-dator. Får känslan av att han är en stolt student.
Innan tåget börjar rulla så sätter sig även en man ner, bredvid mig. En äldre man som mumlar något om att nu kan man slumra till lite innan man ska gå av. Jag ler lite stelt mot honom och småskrattar. Han sitter i grön Helly Hansen tröja, och jag tror det är någon sorts jakt-byxa också. Han luktar iallafall starkt av rök. En sån som har rökt inne och aldrig vädrar hemmet eller kläder. Det är ingen snäll lukt. Jag som redan har lätt att bli åksjuk, tycker inte att det blir bättre direkt. Tåget börjar rulla, två minuter senare än tänkt. Det går inte så fort då vi fortfarande åker genom samhället. Men det dröjer inte mer än fem minuter så sitter gubben bredvid och snarkar. Och tappat huvudet har han också gjort. Och så snarkar han igen. Och igen. Och igen. Jag tänker att såklart att han ska få sova, han är väll trött, men jag kan inte låta bli att småle för mig själv när jag ser träden svisha förbi. Gubben vaknar till när konduktören kommer och kollar biljetterna. Han kollar alla oss vid bordet och så fort han gått därifrån, somnar gubben igen. Och snarkar. Det går ett tag och plötsligt så börjar gubben luta. Asså tåget lutar inte men gubben gör det. Och mot mig. Jag börjar tänka å nej nej! Inte mot mig, tänkt om han tippar så mycket att han tillslut ligger och sover mot min axel. Panik panik. Och mitt i allt de här, med gubb-fan som snarkar i ett och snart är påväg mot min axel OCH som luktar urk, så känner jag en annan lukt. En parfym som börjar röra runt i huvudet och speciellt hjärtat. En parfym som jag skulle känna på mils avstånd. En parfym som ett av mina ex hade under tiden vi var tillsammans och som ger mig otroligt blandade känslor. Jag harklar mig och sätter mig tillrätta. Höjer volymen på musiken i lurarna och börjar räkna alla träden jag ser utanför.
